förlossningen

Igår blev Elliot en vecka, och herregud vad denna veckan har gått fort, samtidigt som att tiden rör sig i sirap. Så himla konstig känsla.  Tänkte skriva lite kort om förlossningen, jag vet att många av er uppskattar det!
 
Klockan halv nio på måndagmorgonen började vi klocka värkar. Vi ringde till förlossningen och de sa att vi kunde komma när värkarna kommit regelbundet med 3 minuters mellanrum. Klockan 12 var det dags att åka in och vid halv ett fick vi ett rum på förlossningen, då var jag öppen 4 cm. Jag fick uppspolat ett varmt bad och det var så himla skönt! Mycket lättare att slappna av i värkarna. Vid tretiden tyckte jag att det var lättare att ta värkarna stående och vi fick komma tillbaka till vårt rum och jag fick lov att börja med lustgas. Var nu öppen nästan 6 cm. Vid fyra tiden undersöktes jag igen och var då nästan helt öppen. Då tog barnmorskan hål på hinnorna och ganska snabbt ändrade värkarna karaktär. Fortsatte med lustgasen men kände att jag nästan inte kunde hålla emot att krysta. Så när jag väl fick lov att börja krysta vid 17-tiden var det som en befrielse. Men eftersom det gick så snabbt gick Elliots hjärtljud ner till hälften och en barnläkare tillkallades. Som tur var så var allt okej och jag fick fortsätta. 17:26 föddes vår långa grabb (52 cm och 3890 gr tung). Simon grät och jag låg mest bara och mumlade "hej min lilla skatt", lite chockad över vad som just hade hänt.
 
På det hela taget tyckte jag att förlossningen gick superbra, fram till krystvärkarna försökte jag fokusera på att andas och slappna av och det var verkligen toppen. Så fort jag spände mig, blev rädd eller skrek i lustgasmasken så gjorde det ondare! Känner mig så stolt över mig själv, Simon (som var fantastisk på att peppa och hålla mig lugn) och Elliot. Familjen Wikstrand!
 
första Elliot-bilden!

elliot william wikstrand

I måndags eftermiddag föddes äntligen vår son Elliot. Återkommer med fler bilder, men allt har gått superbra. Tusen tack för all uppmuntran och engagemang under min graviditet, har betytt så mycket!!
 
 

juli

Jahopp. Då blir det väl en julibebis då. Men som min syster Moa sa, det blir ju perfekt, då har vi alla fyra systrar varsitt juli-barn! Och det har faktiskt kännts fint att tänka på. Har samma onda sammandragningar som jag har haft de senaste veckorna men det blir inte så mkt mer än så. Försöker att inte känna efter så mycket, jag lär ju märka om/när det drar igång ändå. Jag o Simon försöker vardagslyxa så mycket som möjligt, varje kväll kör vi snordyr glass (Hägendaaz/Ben & Jerrys) med jordgubbar. Känns som bra uppladdning. Nu har han dessutom semester vilket känns så himla härligt, med honom hemma så kan man fokusera på annat. I går rensade vi ut källaren t ex, välbehövligt! Det lär ju vara max en vecka kvar utan bebis, känns bra att tänka på.
 
Och TUSEN miljarders tack för alla peppande kommentarer, det betyder SÅ himla mycket. Går in och läser här när jag känner mig nere och det hjälper. Tack, tack, t a c k !!
 

borta!

Haha till och med den lilla tickern här på sidan har tröttnat på det här. Bebisen är borta! ;)
 
Igår var vi på sista besöket hos barnmorskan. Istället för att boka in ett besök till nästa vecka bokade hon in oss på överburenhetskontoll nästa fredag. Har inte bebisen kommit då så tas ett snack om igångsättning som isåfall skulle bli ett par dar senare, eller i bästa fall samma dag men det är inte så troligt. Hu, jag hoppas verkligen inte att det behöver gå så långt men nu vet vi iaf att det som absolut längst är en dryg vecka kvar innan han kommer ut. Det ger mig både grov ångest (herregud, en dryg vecka till?!!!! Igångsättning?!!) och enorm lättnad att tänka på.
 

40+5

Fem dagar över tiden. Har tappat hoppet om en juni-bebis. Hade jag kunnat hade jag bara hängt av mig magen och fått vara vanliga Lisa ett tag eftersom ALLT kretsar kring magen nu. Asocial är bara förnamnet. Men även om det är tyst här så är jag desto mer aktiv på instagram, där heter jag fruwikstrand som ni kanske vet.


midsommarafton

Idag är det den 22/6 2012. Vårt beräknade förlossningsdatum. Men ingen bebis. Och det känns faktiskt... helt okej. Veckan som gått har varit jobbig. Varje dag man har vaknat med mage har kännts som att jag har misslyckats på ngt sätt, helt sjukt jag vet, men jag tror att många känner igen den känslan. Varje telefonsamtal med ngn förväntansfull på andra sidan har känns jobbig att svara på. Nä ingen bebis idag heller. Det är ett så konstigt tillstånd, att gå och vara beredd på förlossning när som helst och samtidigt vara beredd på att det kan ta två veckor till. X antal psykbryt (bland annat hos barnmorskan igår...) senare så kom jag till någon slags slutsats att det är helt okej att han inte har kommit än. Nu är det liksom ganska tveklöst att jag kommer gå över tiden och det känns faktiskt lite befriande. Nu lägger jag ner alla utdrivningsförsök, fokuserar på vila, lugn och kärlek och så får han komma när han kommer. Vi tar en dag i taget och försöker verkligen att fokusera på att det får ta den tid det tar. Det spelar ingen roll om han kommer imorgon eller om 14 dagar. För kommer ut det gör han ju förr eller senare.




fortfarande tjock...

Nope, ingen bebis här inte. Men nu gör jag allt jag kan för att skynda på den lille herrn. Simon rastar både mig, magen o Sixten på kvällspromenaden så jag hoppas att det kommer igång snart...

 


utsikt

Några svärord senare och finaste sängmobilen hänger uppe och väntar på att beundras av en liten mini-korv!


skillnader

vecka 17 vs vecka 39

terapi

För varje sak jag får lov att bocka av våra listor känns han lite närme. För varje plagg som tvättats i parfymfritt tvättmedel, soltorkats på balkongen och vikts in i hans garderob har gjort graviditeten lite kortare. Innan var 22/6 datumet när jag inte skulle vara gravid längre. Nu är det datumet när vi kanske är föräldrar. Det inte många punkter kvar på fixa-listan. Snart är vi redo. Men ändå inte.


countdown

Kolla tickern här bredvid, 14 dagar kvar! Hur galet är inte det? Jag börjar känna mer och mer att grabben där inne är sin egen individ. Innan har han liksom kännts mer som en del av min kropp, och det är han ju också, men nu känns det mer som att han faktiskt inte har där inne att göra så länge till. Har ganska mkt sammandragningar varje dag och ont ibland, men jag tror ändå att det är MINST en vecka kvar innan jag kommer känna att det är full beredskap.

Mamma har tippat på den 19/6, jag hoppas att hon har rätt! Syrran tippade på den 15/6 men det var nog mest bara för att vara snäll... ;) Några fler gissningar? Beräknat är ju som sagt på midsommarafton, den 22/6. Ibland känns det som att julafton är mer rimligt än midsommarafton, men innan juni är slut så tror jag faktiskt att han är här. Det sägs ju att man ärver sånt där av sin mamma och mina systrar som jag har samma mamma som har fött sina barn mellan 10 dar och 3 dar innan beräknat, HOPPAS jag har ärvt den genen också.


sömnlös i skåne...

Min sömn är numera indelad i 45-minuters intervaller. Hade anledningen varit en hungrig bebis hade det liksom kännts mer... värt. Nu är anledningarna KISSIGHET, kramp och grubbel. Ingen sammanghängande sömn gör inte under för humöret kan jag säga. Bryt ihop och kom igen har varit mitt mantra den senaste tiden. Ska bli så skönt att komma ur vacuumet som är att vara höggravid och vänta på bebis.


powernaps är min räddning

vår nya kompis

Här är den, vår nya kompis Brio Go! Älskar tanten på Babyproffsen som uttalade Brio "Go" som i göteborgs-go'... Bilstolen står redo, reality-check deluxe.

 


längtan

Åh vad jag LÄNTGTAR efter att kunna röra som vanligt igen. Jag har fått ge upp långrundorna med Sixten nu vilket känns så himla trist. Jag älskar verkligen känslan av att dra på sig ett par gympaskor och få gå riktigt snabbt! Men nu tar det emot för mycket. Runt 35 minuter i luuuugnt tempo är det jag klarar av för tillfället. Så fort kroppen känns okej efter förlossningen ska jag starta upp mitt frysta gymkort också. Åh ett yoga-pass, få lyfta lite vikter och sen komma hem o pussa på bebis. Dröm.

Syster, yoga ihop igen till hösten?

besiktning

Dagens besök hos barnmorskan gav oss följande info: Bebisen är nääästan fixerad. Han ligger prick på kurvan. Jag har gått upp 12 kilo sen jag blev gravid (gick ner ett kilo innan inskrivningen så enligt journalen är det 13kg). Hans hjärtljud ligger på 135. Mitt blodtryck ligger fortfarande lågt, 100/60. Börjar samla på mig vatten så jag fick rådet att undvika salt och dricka mindre (hur nu det ska det gå när jag är törstig som om jag vandrat 100 dagar i Sahara). Allt är färdigbakat och lungorna färdigutvecklade så nu ligger han bara där o gottar till sig. Fick en ny tid om två veckor, hoppas hoppas att det blir den sista!

hipstamatic-helg

Albin sprang Kalvin-knatet och vi hejade på!


När det blir svalt så hänger jag o Sixten på balkongen.

Elsa har varit lite rädd för Sixten sen hon var liten, i helgen botades skräcken. Med råge.

När vi inte sitter på balkongen så hänger där massa mini-kläder på tork. Med 9 stylish kusiner att ärva av har lillgrabben en galet välfylld garderob redan nu!


Min utsikt när jag vaknar.

plötsligt händer det!

Åh vad jag har LETAT efter en fin skötväska. Ett fint mönster, något som kan hänga på axeln även när vagnen inte är med och som dessutom är praktisk. Inte helt lätt. Men så läste jag om märket Littlephant i senaste Family Living och var tvungen att googla mig in på deras hemsida (som tyvärr är under konstruktion för tillfället) och vad de hade för produkter. Och efter lite googlande så var den där. SKÖTVÄSKAN! Nu är den hemklickad och jag hoppas att den är lika fin i verkligheten.


thanks me!

Någonstans i vecka 27 nånting köpte jag den här klänningen i USA men motivationen att "den är nog skön sen när man är tjock o varm". 10 veckor senaste tackar jag mitt vecka-27-jag för att jag var så klok. Nu är det VARMT om dagarna!

Sixten o jag orkar inte vara utomhus mer än 20 minuter i taget innan vi båda lägger oss ner på trottoaren så långpromenaderna får vänta till kvällarna. Men då kan vi å andra sidan gå hela familjen.

 

 


svullo

Jag tror inte att jag har samlat på mig särskilt mycket vatten under graviditeten men nu när det är så himla varmt i Skåne så svullnar fingrarna en del. Det gör de ju i vanliga fall också så lägger man på lite extra blod i kroppen och kanske lite vätska med så blir korv-fingrar resultatet! Så mina ringar sällskapar numera med en döskalle från Kalifornien runt min hals.
Och TUSEN tack för alla tips om BB-väska, ni är fantastiska!


bb-väskan, hjälp!

Okej alla kloka mamas, nu behöver jag tips! Vad ska man packa i BB-väskan egentligen? Vad var oumbärligt för er och vad kunde ni lika gärna ha lämnat hemma? Hit me!


En än så länge tom väska.

Tidigare inlägg
RSS 2.0