hallonbladste

Min första kopp hallonbladste! Teet sägs vara bra att dricka från v 35 ungefär, dels för att få en lättare förlossning, men framföralllt efteråt eftersom teet hjälper livmodern att dra ihop sig. Men eftersom teet är bra på just det så kan det hjälpa till att sätta igång förlossningen när kroppen är redo. Får se om det funkar, smakar helt okej iaf! :)


disco!

Så här ser min mage ut mest hela tiden. Verkar inte så jättebekvämt där inne, hoppas han förstår snart att det är skönare på utsidan.


träningspass

Nä det där med träningen under graviditeten har inte funkat för mig, alls. Det var verkligen min ambition att fortsätta träna men jag har inte prioriterat det. Men även om jag ligger på soffan en del så får man inte glömma bort mina rundor med Sixten. Simon har fått ta en hel del långrundor men jag har ändå gjort mitt bästa för att fortsätta hålla igång. En bra dag går jag två rundor på 1 timme och en halvtimme vardera. Idag blev förmiddagsrundan 4 km på trekvart. Inte illa för en gravido i vecka 35 och en sniffig golden! Känner mig väldigt stolt efter varje långrunda, att jag fixar hålla ett okej tempo och vara ute och röra på mig utan massa krämpor. Ett par veckor till sen har vi en promenadkompis till...

 


modeller!

Idag har jag och Simon varit modeller för en av Emelies nya webbkurser (rekomenderas starkt till dig som vill utveckla ditt fotograferande!) som ska handla om gravidfotografering. Soligt, men kallt... Ska bli superspännande att se bilderna. Emelie plåtade och hennes kille Fredrik filmade. Förrutom att det alltid är fint att träffa Emelie så kan man ju verkligen ha en sämre söndag än att sitta o gosa med sin man i 1,5 timme! Nu är det myskläder, mango, te och soffan som gäller för oss.

 


platsbrist

Det är inte så mkt plats kvar inne i magen nu, varje rörelse känns så himla tydligt. Lite fundersam över vad han hittar på där inne blir man ju dock när magen plötsligt ser lite knölig ut...


studiebesök på förlossningen minsann

Igår tyckte jag att bebisen rörde sig så himla lite i magen. Jag kände honom då och då, men väldigt svagt och aldrig mer än EN svag puff. Jag som är van vid långa aerobics-pass på ett par minuter i magen blev ju lite konfunderad. Men eftersom jag kände att han rörde sig lite iallafall så var jag inte särskilt orolig. På kvällen så ringde jag förlossingen, absolut inte för att få en undersökning, bara för att få ett okej på att jag kunde avvakta till morgonen. Men de tyckte att vi skulle komma in på en kontroll ändå. Jahopp. Så efter tjugo minuter satt vi där i väntrummet på förlossningen bredvid en flåsande mamma med värkar och en pappa med sjuttielva väskor och jag kände mig rätt dum. Efter bara nån minut fick vi komma in i ett undersökningsrum och jag fick en CTG kopplad till magen i en halvtimme. Hjärtat tickade på fint på lillkillen och efter ett ultraljud fick vi åka hem. Huh jag kände mig så dum när vi åkte hem, jag visste ju att det inte var någon större fara och kände inte att jag behövde någon undersökning. Samtidigt skulle man ju ALRDIG förlåta sig själv om det faktiskt hade varit något och man inte ringde. Men skönt att de tog mig på allvar när jag ringde och det är ju trots allt de som vet bäst.

Idag hade vi tid för tillväxtultraljud (det görs på alla på hos min barnmorska) och fick se den lilla fisen igen. Två gånger på ett halvt dygn! Allt såg fint ut och han väger just nu drygt två kilo och beräknas väga precis som medelbebisen, 3.5 kilo när han är färdigbakad!



realitycheck

Telefonnummret till Förlossningen är inprogrammerat på mobilen, värktimer-app installerad och idag klickade vi en liten snuttefilt från Geggamoja. Imorgon är det maj månad och det är vår sista månad (hoppas vi, han får gärna vänta till juni men INTE till juli...) innan vi blir föräldrar!


målbilder

Vissa dagar känns så tunga. Bokstavligt talat. Jag släpar mig fram på rundorna med Sixten, flåsandes och grimaserandes. Trött, oinspirerad till allt och låg. Jag försöker verkligen hålla mig positiv. Tänka att det är inte så farligt, det är en del av livet. För det mesta lyckas det. Men ibland blir jag alldeles överväldigad. Över hur allt känns nu. Oron för hur det kommer gå, hur livet kommer bli sen.

Jag och Simon har pratat mycket om målbilder. Jag har berättat för honom om mina målbilder som jag har och som jag plockar fram när det känns tungt. Simon är fantastisk på att måla upp nya bilder för mig när jag känner mig låg. Långt innan jag blev gravid såg jag den här bilden som fantastiska Sara har tagit på en pappa med sin dotter. Den har varit en av mina målbilder genom allt. Tanken av Simon med vår bebis.


foto: Sara Landstedt/Dayfotografi

shit people say to pregnant people.

Ja jag vet att folk oftast menar väl men ibland det blir så HIMLA fel.

- OJ! Du kan inte ha så långt kvar nu va?
- Eh jo, jag har två månader kvar till beräknat datum...
- Men GUUUD hur ska du då se ut?!
(Påminn mig gäääärna om att jag i värsta fall har nästan tre månader kvar i den här formen. Förstår du hur mycket man kan växa på 3 MÅNADER!?)

- Är du säker på att det bara är en där inne?
- Hehe, ja jo det ska bara vara en.
(Nej jag är inte alls säker. Ibland undrar jag om det ens är en människa där inne. Kanske en ponny? Eller en alien som kommer klösa sig ur magen?)

- Oooooj vilken tjock mage du har!
- Mmm...
(Ja det växer liksom en MÄNNSIKA där inne. Hur hade du sett ut om det växte en nästan halvmeter lång människa på dryga 2 kilo i din mage som DESSUTOM ligger i 1.5 liter vatten?)

- Åh vad du ser trött ut...
- Eh okej.
(Jag är inte trött, jag ser bara ut så här.)

- Det kläääär dig verkligen att vara lite rundare, speciellt i ansiktet!
- Eh tack.
(...)

- Ja men min förlossning tog 52 timmar serru, och jag sprack heeela vägen! Sa jag att jag gick 6 veckor över tiden också? Det är liksom sånt man får rääääkna med när man är förstföderska.
- Mmmm...
(Men håll käften.)

Om jag har hört allt detta? Japp. Så nästa gång ni ser nån som är preggo, håller er till
- Vad fin du/din mage är!
Annars, säg inget alls. Tack på förhand.

mäh, dra in magen då!

Jag har verkligen inte vant mig vid magen. Jag har noll uppfattning om storleken på min nya kroppshydda. Går ofta in i folk med magen och känner mig lite som en sumobrottare när jag måste be om ursäkt för att jag puttats med magen. Så fort jag tittar ner mot magen, t ex om jag ska tvätta händerna, blir jag alltid lika förvånad över den där superstora magen. Inte så konstigt kanske, i 25 år har jag ju faktiskt varit utan boll-mage så det tar väl ett tag att vänja sig. Syster la upp den här bilden på sin blogg och min första tanke var "men varför har jag en fotboll under blusen?!".


virrig

Varför blir man så galet virrig när man blir gravid? Jag glömmer ALLT, kan inte prata ordentligt och gör de mest knasiga sakerna. Kunder mailar och tackar för biler men undrar varför hälften fattas. Åker och för att handla, glömmer plånboken, åker tillbaka hem och hämtar den, bara för att komma på i affären att jag glömt lägga kortet i plånboken (har hänt minst två gånger under den senaste tiden). Innan vi åkte till USA letade jag i en timme efter mina föräldrapennings-papper från försäkringskassan, ville så gänra få in dem innan vi åkte. Letade och letade och letade. Blev arg, ledsen och full i skratt på samma gång. Fick till sist ringa FK och be dem maila över en pdf som jag själv kunde skriva ut. Igår hittade jag papprena. I städskåpet. ????!!!! Alla grejer som jag har råkat slänga. Kvitton, Simons lapp från posten om sitt nya körkort, osv osv. Vi ska inte tala om alla mina svårigheter att bygga upp meningar. Kaviar har blivit kavaj tex. "Simon tar du kavajen ur kylskåpet?" Och inte lär det väl bli bättre att att börja amma. Hujedamig.

Andra saker jag ser fram emot är:
* Knyta skorna utan kräk-känsla
* Inte behöva kissa en gång i halvtimmen
* Gå uppför en backe utan att låta som att man får ett astma-anfall
* JEANS! Byxor som går att KNÄPPA!
* Resa mig ur soffan utan att stånka som en 87-åring.
* Brie. Vin. Gravad lax. Salami. Och vin.
* En midja.


det snurrar i min skalle...

Hemma i Sverige sen ett par dar tillbaka tillsammans med en jäkla jetlag. De sista dagarna i Kaliforinen mådde jag inte helt hundra tyvärr. Trött, illamående och yr tillsammans med dålig sömn gjorde mig lite lätt zombie-aktig så jag orkade inte blogga... En låååång flygresa utan sömn och sen lite tidsomställning på det har inte gjort underverk för mitt välbefinnande. Det har kännt lite som typ v 8 igen, fast gånger 3. I morse skulle vi till barnmorskan och göra sockerbelastning för att kolla om jag ligger i riskzonen för gravidtets-diabetes vilket innebär 12 timmars fasta innan (inte ens dricka vatten). För att lägga ännu lite mer grädde på moset helt enkelt. Så jag svepte sockerlösningen och satte mig i väntrummet för att vänta i två timmar på blodprovet. Det dröjde inte länge innan jag blev akut super-yr, kallsvettig och svimfärdig och fick spendera en timme liggandes på en brits inne i ett undersökningsrum innan vi kunde ta blodprovet och jag fick åka hem. Resten av dagen har jag mått sådär men nu hoppas jag verkligen att det ska vända. Så, nog med gnäll!

En tjocksmock på beachen i Dana Point.

3d-bebis!

Idag fick vi se vår lilla kille i 3d, en helt galet cool upplevelse. Han låg mestadels med armen för munnen, precis som på det allra första ultraljudet i v 12 men en liten stund fick vi se hans ansikte. Det är så häftigt att det blir så bra bild, vi såg till och med när han rynkade ihop hela ansiktet, det var väl ngt han inte gillade... Fina du vad vi längtar efter dig! Men lite tjockare får du bli, 860 gram räcker inte långt!


preggy-garderob

Jag har inte köpt ett enda mamma-plagg. Ett gäng jeansleggings köpte jag ganska tidigt i graviditeten eftersom ett par hårda jeans var det sista den lilla lilla kaggen behövde. Jag tycker att det är rätt kul att låta sina gamla kläder bli som nya när man har den där lilla extra accesoaren med sig var man än går. Min garderob verkar trivas med sitt nya uppdrag som preggy-garderob!


a photo a day 31: YOU AGAIN

Sista bilden, lite sent men här är den!

hos barnmorskan!

Imorse var vi hos barnmorskan och fick lyssna på vår lilla killes hjärtljud. Så himla häftigt! Går in i vecka 23 idag. Nu längtar vi så mycket till 3d-ultraljudet som vi ska göra innan vi drar till USA i mitten på mars...Jag har börjat få så jäkla ont i ryggen, vet inte om det är graviditeten eller bara att jag sovit konstigt. Jag hoppas på det senare. Har klarat mig så länge utan krämpor så jag hoppas verkligen att det fortsätter på det hållet. Värmekudde och Ben & Jerry's hjälper som tur är!



a photo a day 25: SOMETHING YOU MADE

Den här söta lilla profilen har vi gjort. Galet.

a photo a day 16: MORNING

Den konstigaste morgonen i mitt liv. Simon fick ett mms på gymmet med bild på ett otydligt graviditetstest. Så fort Apoteket öppnade så åkte jag och köpte ett digitalt test och plötsligt var det inte så otydligt längre.


a photo a day 14: SOMETHING YOU'RE READING

Efter att jag fått reda på att jag var gravid var min syster Johanna den första som jag berättade för, efter Simon förstås. Hon gav mig en hel kasse med böcker som jag började läsa direkt. Lite lätt avvaktande såklart, jag vågade inte riktigt tro på att jag faktiskt var gravid. Jag fastnade direkt för "På smällen, från A till Bebis" och läste nästan hela (även min fina svägerka Sandra skickade mig denna boken). Sen har jag inte läst så mycket i böckerna, men just den ligger bredvid sängen och jag brukar läsa ngt kapitel i veckan. Jag har inte stenkoll på allt som händer där inne i magen, har två appar i mobilen där man kan läsa lite om utveckligen just den veckan men jag kan likabra missa att läsa en vecka. Från A till Bebis känns liksom lagom avslappnad, rolig och inte så förmanande.


jo nu syns det!

Jag o magen ska på yoga, äntligen ser man gravid ut och inte bara jul-svullen!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0