Alltid redo!

Tänk vad kroppen är smart. Den liksom fixar och donar för att bebisen ska kunna växa och ha det gött. Fixar mjölk och sånt. Men lite ordnar den faktiskt för mamman också. Som nu när man är småhungrig stup i kvarten. Då ordnar kroppen fram ett fikabord som alltid finns där. Så jäkla smart. Heja evolutionen!


realitycheck

Telefonnummret till Förlossningen är inprogrammerat på mobilen, värktimer-app installerad och idag klickade vi en liten snuttefilt från Geggamoja. Imorgon är det maj månad och det är vår sista månad (hoppas vi, han får gärna vänta till juni men INTE till juli...) innan vi blir föräldrar!


magi

Fick för mig att titta på våra bröllopsbilder precis. Vi hade verkligen VÄRLDENS bästa dag. Tre veckor senare var jag gravid. Jag är så jäkla lycklig att vi hade Anna med oss som dokumenterade dagen. Minnen för livet. Ska ni gifta er så är Anna värd varenda litet öre. MAGI! Här kan ni se hennes blogginlägg från dagen. Vill ni kika på vårt bildspel så gör ni det här. Gjorde det precis och blev alldeles gråtig. Underbara vänner, familj och Anna.


foto: Anna Roström / Smallpigart

likheter

Plötsligt har man bestämt sig. Vi ska bli en till. En liten svartvit bild som vi tittar på om och om igen.


Väntan. Snart kommer han! Man köper massa grejer, en säng som han ändå inte kommer sova i (men det vet vi inte än).


Den stora dagen. Vi får åka hem med vår nya familjemedlem. Vi sitter i bilen och förstår inte riktigt att det är sant. Får vi verkligen ta med honom hem?


Vi visar upp hans nya hem, förstår han att han är en del av den här familjen nu?


Försöker komma in i våra rutiner. Äta, bajsa, sova. Livet är plötsligt indelat i 1-timmes intervaller.


Han utmanar tålamodet, men oftast vinner han på ren söthet.


Det är som att han vet precis vad han INTE får leka med och det är det absolut roligaste.


Visst är stundtals jobbigt ibland, men i slutändan är det så himla värt det. Ett liv utan honom skulle kännas så tomt.


Vi ska nog klura ut det där med en bebis också!

Bakis

Igår var vi i Köpenhamn hela dagen med världens bästa kompisgäng. Åt kanske den godaste hamburgaren jag ätit utanför USA, promenderade i perfekt gravid-takt i vårsolen och avslutade kvällen med massa folk i Anna och Pers nya lägenhet. Vi körde hem strax efter tio och idag är jag nog den som är mest bakis av alla, hur tusan gick det till?! Tydligen kan saft ha den inverkan...


målbilder

Vissa dagar känns så tunga. Bokstavligt talat. Jag släpar mig fram på rundorna med Sixten, flåsandes och grimaserandes. Trött, oinspirerad till allt och låg. Jag försöker verkligen hålla mig positiv. Tänka att det är inte så farligt, det är en del av livet. För det mesta lyckas det. Men ibland blir jag alldeles överväldigad. Över hur allt känns nu. Oron för hur det kommer gå, hur livet kommer bli sen.

Jag och Simon har pratat mycket om målbilder. Jag har berättat för honom om mina målbilder som jag har och som jag plockar fram när det känns tungt. Simon är fantastisk på att måla upp nya bilder för mig när jag känner mig låg. Långt innan jag blev gravid såg jag den här bilden som fantastiska Sara har tagit på en pappa med sin dotter. Den har varit en av mina målbilder genom allt. Tanken av Simon med vår bebis.


foto: Sara Landstedt/Dayfotografi

doften av lycka

En blöt hund är en lycklig hund.

Tröttkoma

Vill bara stänga av allt som inte är mjukisbyxor, filt och kärlek. Blir stressad av telefon, mail och dator. Vill bara gå in i en mysbubbla och stanna här i ett halvår...


lyckopiller

Så fort jag känner mig lite låg, som idag (ont i kroppen, lite tunga jobb-grejer och allmänt smådeppig), så går jag in på Lisas blogg. Hennes fantastiskt utrycksfulla tjejer Bibbi & Gunda är så söta så man smäller av. Jag o Simon tittar tillsammans, skrattar, åååh:ar och plötsligt känns livet lite ljusare. Tack Lisa!

foto: Lisa/krutrut.com

 

Man kan också titta på den här filmen, garanterad lycka.

shit people say to pregnant people.

Ja jag vet att folk oftast menar väl men ibland det blir så HIMLA fel.

- OJ! Du kan inte ha så långt kvar nu va?
- Eh jo, jag har två månader kvar till beräknat datum...
- Men GUUUD hur ska du då se ut?!
(Påminn mig gäääärna om att jag i värsta fall har nästan tre månader kvar i den här formen. Förstår du hur mycket man kan växa på 3 MÅNADER!?)

- Är du säker på att det bara är en där inne?
- Hehe, ja jo det ska bara vara en.
(Nej jag är inte alls säker. Ibland undrar jag om det ens är en människa där inne. Kanske en ponny? Eller en alien som kommer klösa sig ur magen?)

- Oooooj vilken tjock mage du har!
- Mmm...
(Ja det växer liksom en MÄNNSIKA där inne. Hur hade du sett ut om det växte en nästan halvmeter lång människa på dryga 2 kilo i din mage som DESSUTOM ligger i 1.5 liter vatten?)

- Åh vad du ser trött ut...
- Eh okej.
(Jag är inte trött, jag ser bara ut så här.)

- Det kläääär dig verkligen att vara lite rundare, speciellt i ansiktet!
- Eh tack.
(...)

- Ja men min förlossning tog 52 timmar serru, och jag sprack heeela vägen! Sa jag att jag gick 6 veckor över tiden också? Det är liksom sånt man får rääääkna med när man är förstföderska.
- Mmmm...
(Men håll käften.)

Om jag har hört allt detta? Japp. Så nästa gång ni ser nån som är preggo, håller er till
- Vad fin du/din mage är!
Annars, säg inget alls. Tack på förhand.

mäh, dra in magen då!

Jag har verkligen inte vant mig vid magen. Jag har noll uppfattning om storleken på min nya kroppshydda. Går ofta in i folk med magen och känner mig lite som en sumobrottare när jag måste be om ursäkt för att jag puttats med magen. Så fort jag tittar ner mot magen, t ex om jag ska tvätta händerna, blir jag alltid lika förvånad över den där superstora magen. Inte så konstigt kanske, i 25 år har jag ju faktiskt varit utan boll-mage så det tar väl ett tag att vänja sig. Syster la upp den här bilden på sin blogg och min första tanke var "men varför har jag en fotboll under blusen?!".


min dag i bilder med tvivelaktig kvalité.

7:45 Flytta bilen, Hobo-style


8:50 Planera veckohandling och titta på Breivik-rättegången. Lätt surrealistisk kombination.


10:30 Jobba, jobba, jobba! Sixten älskar min nya matta.


11:30 Plötsligt är klockan långpromenad-time och jag är skithungrig. Får bli två överblivna helg-pannkakor som snabb bukfylla.


11:50 Kör vidare på Hobo-stylen. Märk väl: JEANS! Dock Simons och de gick bara att ha knäppta i upprätt tillstånd. Knappt.


12:25 Aaaaaah! En hund som vet hur man njuter av livet.


13:10 Lunch nr 2.


13:20 Och lite efterrätt.


15:20 Storhandling med bärhjälp, ett måste nu förtiden.


16:10 Stjärnor framför ögonen och trött som en gnu. Surfar IKEA.


17:25 Snabb middag på rester innan Simon drar på fotbollsmatch. Sixten är redo för eventuellt spill.


18:35 Försäkringskassans telefonkö. Har en känsla av att vi kommer spendera en del tid ihop.


19:50 Mer te!


20:30 Sixten-gos. Vi längtar efter Simon.

kopp-fetisch

Japp, jag erkänner. Jag är en te-kopps-fascist, vilket jag ju har skrivit om innan. Jag letar alltid efter den perfekta tekoppen. Den ska vara stor, men ändå behålla värmen. Det måste vara tjock keramik (just för värmen), men inte vara för tung. Snyggast tycker jag de lite engelsk-afternoontea inspirerade kopparna är. Sen har jag lite speciella rutiner med mina koppar. På morgonen är det alltid en kopp med fat (då ligger ju frukostmackan på fatet). På dagarna blir det Höganäs temugg. Kvällste dricker jag gärna ur mina Lisa Bengtssonkoppar som hon gjorde för Indiska (VARFÖR köpte jag inte fler än två?!). Förstå mitt dreggel när jag hittade den här tjusingen på Artilleriet. Vårt morgonte hade smakat extra gott med de här på frukostbordet.


virrig

Varför blir man så galet virrig när man blir gravid? Jag glömmer ALLT, kan inte prata ordentligt och gör de mest knasiga sakerna. Kunder mailar och tackar för biler men undrar varför hälften fattas. Åker och för att handla, glömmer plånboken, åker tillbaka hem och hämtar den, bara för att komma på i affären att jag glömt lägga kortet i plånboken (har hänt minst två gånger under den senaste tiden). Innan vi åkte till USA letade jag i en timme efter mina föräldrapennings-papper från försäkringskassan, ville så gänra få in dem innan vi åkte. Letade och letade och letade. Blev arg, ledsen och full i skratt på samma gång. Fick till sist ringa FK och be dem maila över en pdf som jag själv kunde skriva ut. Igår hittade jag papprena. I städskåpet. ????!!!! Alla grejer som jag har råkat slänga. Kvitton, Simons lapp från posten om sitt nya körkort, osv osv. Vi ska inte tala om alla mina svårigheter att bygga upp meningar. Kaviar har blivit kavaj tex. "Simon tar du kavajen ur kylskåpet?" Och inte lär det väl bli bättre att att börja amma. Hujedamig.

Andra saker jag ser fram emot är:
* Knyta skorna utan kräk-känsla
* Inte behöva kissa en gång i halvtimmen
* Gå uppför en backe utan att låta som att man får ett astma-anfall
* JEANS! Byxor som går att KNÄPPA!
* Resa mig ur soffan utan att stånka som en 87-åring.
* Brie. Vin. Gravad lax. Salami. Och vin.
* En midja.


hej min lilla bebis

Nu har du legat i min mage i 30 fullgånga veckor. Nu går vi in i den trettiförsta. Det är inte så långt kvar tills vi ska träffas. Du har redan ett namn. Jag tänker mycket på dig. Hur du ser ut. Hur du är som person. Hur du och jag ska få vår vardag att fungera. Om du kommer tycka om mig, din pappa och Sixten. Det tror jag nog att du kommer göra. När du blir större får din mormor berätta om det osynliga snöret som finns mellan henne och mig. Det kommer finnas mellan dig och mig också. Även om jag inte är hos dig så kan du dra i snöret och då vet jag att du tänker på mig. Jag kommer nog dra i det där snöret ofta. Bara så du är beredd på det. Du kan väl tjocka på dig lite till och sen komma ut så fort du känner att det känns okej? Vänta inte för länge är du snäll. Vi längtar efter dig.

skulls

Drar på föräldrakurs med döskallar både runt halsen och armen. Vet inte riktigt om det känns så mammigt men jag kör på det ändå!


Godis-väder

Konversation hos familjen Wikstrand en helt vanlig tisdag.
"Lisa, är det inte godis-väder idag?"
"Jo det är det faktiskt."


lyx-lunch

Simon jobbar hemifrån denna veckan (och förhoppningsvis några till innan han börjar sitt nya jobb). Det betyder att vi kan äta lunch ihop varenda dag, lyx! Idag käkade vi på koppi tillsammans med Johanna och Andy. Det bästa är att Simons nya jobb ligger mitt i stan så luncherna kan vi fortsätta med!


det snurrar i min skalle...

Hemma i Sverige sen ett par dar tillbaka tillsammans med en jäkla jetlag. De sista dagarna i Kaliforinen mådde jag inte helt hundra tyvärr. Trött, illamående och yr tillsammans med dålig sömn gjorde mig lite lätt zombie-aktig så jag orkade inte blogga... En låååång flygresa utan sömn och sen lite tidsomställning på det har inte gjort underverk för mitt välbefinnande. Det har kännt lite som typ v 8 igen, fast gånger 3. I morse skulle vi till barnmorskan och göra sockerbelastning för att kolla om jag ligger i riskzonen för gravidtets-diabetes vilket innebär 12 timmars fasta innan (inte ens dricka vatten). För att lägga ännu lite mer grädde på moset helt enkelt. Så jag svepte sockerlösningen och satte mig i väntrummet för att vänta i två timmar på blodprovet. Det dröjde inte länge innan jag blev akut super-yr, kallsvettig och svimfärdig och fick spendera en timme liggandes på en brits inne i ett undersökningsrum innan vi kunde ta blodprovet och jag fick åka hem. Resten av dagen har jag mått sådär men nu hoppas jag verkligen att det ska vända. Så, nog med gnäll!

En tjocksmock på beachen i Dana Point.

RSS 2.0