julstämmning!

Kvällens andra kopp glögg. Jag har inte vågat räkna alla pepparkakor jag smällt i mig. Julen kommer tidigt hos Wikstrand-Williamsson!


© Lisa Wikstrand

tvära kast

Igår var jag sjukt opepp, men idag lyser flitens klara lampa. Tur att man är sin egen chef. Det är otroligt hur små detaljer kan förändra ens inställning. Känner att jag börjar komma in i frilanstänket nu. Som igår när jag var jätteoinspirerad så var det okej att jag satte mig i soffan istället och såg på Oprah. Och idag så åt jag frukost framför datorn för det är så mycket jag ville få gjort idag.


trööött....

Inatt satt jag och Simon och spelade Guitar Hero till ganska sent. Jag måste verkligen gå ch lägga mig tidigare om kvällarna för det är helt omöjligt att ta sig upp ur sängen när klockan ringer vid åtta. Jag har ju som mål att vara på "jobbet" vid nio och de senaste dagarna har jag satt mig vid datorn totalt nyvaken typ 3 minuter över 9. Inte bra för arbetsmoralen!
Idag jobbar jag med omöjliga bilder. Sånt är inte kul.
Den här är däremot inte omöjlig, bara fin. Herregud vad trött jag är.



selfmade

Jag är med i ett nätverk i Helsingborg som kallas Selfmade, som hjälper folk förverkliga idéer eller företag. Mest får jag hjälp med kontakter och de funkar som ett bollplank. I fredags plåtade jag en konsertkväll anordnat av Selfmade med andra selfmadare. Galet dåligt ljus, men det är punk.


© Lisa Wikstrand

sneakpeak...

Igår fotade jag Cecilia och Johans vackra bröllop. Det blev helt magiskt vackra bilder i med gnistrade snö och eftermiddagssol. Brudparet var väldigt tappra som stod ut i minusgraderna! Den här bilden kunde jag inte motstå att börja redigera när jag kom hem...


© Lisa Wikstrand

sportfotograf?

När jag är vikarie så är jag inte så glad när jag ska plåta sport. Jag är inte så bra på det. Nyckeln att bli bra på att plåta sport är att kunna läsa spelet. Nu kommer den spelaren passa dit, där blir en nickduell, nu skjuter han på mål. Sånt har jag ganska svårt för och har därför inte så många bra sportbilder. Men en bild är jag faktiskt nöjd med! Även om den saknar det viktigaste elementet i en sportbild, nämnligen bollen. Förr hade fotograferna en massa bilder på bollar/puckar i olika storlekar som man kunde klippa in i bilden om det behövdes. Sånt får man minsann inte syssla med idag inte!!

Bild från Partille Cup 2007.

© Lisa Wikstrand

Nu drar jag på jobb!

första snön!

Idag har första snön landat på Helsingborgs gator. När det snöat klart tog jag med mig min kära vän Jon ut för en promenad. Han hade glömt skruva av ett lock på sin kajak så vi gick och skruvade loss, så att hans eskimokajak inte skulle gå sönder. Så fort vi kommit ut från kajakklubben började det toksnöa igen. Jag fick donera min mössa till min kamera. För morgondagens bröllop hoppas jag för min egen skull på snö, kan bli coola bilder! För brudparets skull hoppas jag på uppehåll.








© Lisa Wikstrand

se sig själv genom andras ögon


© Lisa Wikstrand

arg!

Stapplar upp ur sängen eftersom vi verkligen måsta tvätta. Tvättkorgen har svämmat över och vi får vada fram för att komma till sängen. Typ. Duktig som tar tidiga tvättiden och tar hissen ner. Kommer in i tvättstugan och... någon har tagit vår tvättid! What the... Så jäkla arg. Jahapp det var bara att skriva en arg lapp, dock på en rosa hjärtformad post-it, man kommer undan med allt på de lapparna, åka upp till lägenheten igen och hoppas på att de inte fortsätter tvätta efter denna tvätten. Förbannad!

sommar-abstinens

Jag vill ha sommar. Nu. Inspirationen är låg idag. Kanske ska jag sätta mig och läsa ut en bok istället för att sitta här och känna mig kass.


© Lisa Wikstrand

nyc in my heart

På senaste har jag haft ett sånt sug att åka till New York igen. Höra den där märkliga rösten på tunnelbanan "Stand clear of the closing doors please!", känna doften av ost precis överallt, Starbucks kaffe varje morgon i Central Park, få ont i nacken av att titta uppåt på byggnaderna hela tiden och massa goda hamburgare. Fan ta lågkonjuktur och tomt konto.

Kanske ska börja med att göra klart den där fotoboken om vår första resa innan jag börjar planera nästa. Hmm....


liten värld.

Ibland blir jag rädd för Facebook. Man råkar klicka in sig på någon person man inte alls känner och så ser man att man har två gemensamma vänner. Så kikar man ju förstås vem det är och så är det två personer ur helt olika bekantskapskretsar som inte har någon koppling till varandra (typ en gymnasiekompis från Skåne och nån man träffade på en fest i Göteborg för ett halvårsen) i två olika städer. Jag blir lika förvånad varje gång.

Det sägs ju att det finns ett led på 6 personer mellan en själv och vilken person som helst i världen. T ex mellan mig och George Bush finns det någon som känner någon som känner någon som känner någon som känner någon som känner någon som känner George Bush. Jag tror stenhårt på det. Och eftersom SImons pappa träffat Hillary Clinton så är kanske inte ledet så långt ändå.

Blogg.se segar som fasiken så det blir ingen bild just nu...




välkommen!

Var kom alla nya läsare ifrån? Har nog slagit rekord idag. Kul! Om du är ny läsare, hur hittade du hit?


© Lisa Wikstrand

tji fick jag

För två timmar och 40 minuter sedan skrev jag att dagisbilderna var på väg till print. Jag hade fel. Sen det inlägget har jag suttit och svettats, stönat och dragit mitt hår, men nu, nu är de på väg. FREEDOM!!

shake it like a polaroidpicture!

Att dagisbilderna är på väg till print firar vi med en polaroid på mig själv från Köpenhamn i helgen.


© Lisa Wikstrand

förtydligande...

Fick en kommentar av någon som undrade hur jag kunde lägga ut bilder jag gjorde för tidningar på vikariebasis och om inte det var olagligt.

Jag har alltid den idella upphovsrätten till mina bilder, även när jag är vikarie för tidningar. Det innebär att jag får använda dem i min marknadsföring, skicka in till fototävlingar eller om jag skulle vilja ha en utställning. Tidningarna har däremot fri användning på bilderna och kan återpublicera bilderna utan att jag ska ha ersättning, men måste fortfarande sätta ut mitt namn. Det är väldigt ovanligt att man säljer bort sina bilder helt, tom i bildbyårer har man ofta kvar upphovsrätten.

När det gäller kunder jag har på frilansbasis så är det lite olika. När det gäller tidningar köper de rätten att använda bilden en gång sen kan jag göra vad jag vill med den, t ex sälja den vidare till andra tidningar eller bildbyrårer. Skulle de vilja använda den igen så måste de betala mig igen. Jag skriver in i alla mina offerter till företag att jag har rätten att använda bilden i min marknadsföring. Tar jag en bild på ett glas eller mina skor när jag är ute på ett jobb har jag svårt att se att kunden skulle bry sig om att jag lägger upp den bilden här, sä länge det inte är det som jobbet går ut på. Gör jag ett jobb för en tidning lägger jag upp bilden här EFTER att den är publicerad.

Det finns hemskt många duktiga frilansare och anställda fotografer som har bloggar där de publicerar bilder från sina jobb. Tipsar om superduktiga anställda fotografen Lars Dareberg (på Sydsvenskan) som har en blogg. Han drar ofta en massa roliga och intressanta anekdoter om sina jobb på tidningen!

crazy kittens!

Lovade ju att det skulle bli en bildkavalkad igår från Köpenhamn, ska hålla halva det löftet. Det blir bildkavalkad, men från dagens julkorts-plåtning med mamma och barnen...


Hur gulligt är det inte att Albin håller i Lillos tofs? Lillo verkar dock inte lika road....




Den här är lätt mitt förslag till familjen Wikstrand-Kropps julkort.








Mamma, den här röstar jag för!!




Sen gick vi hem till mamma och hoppade i sängarna till mammas stora nervositet! Hon kompromissade och kittlade kidsen istället.


Det gick bra det med.
© Lisa Wikstrand

Och slutligen, min eminenta assistents mästerverk, mitt eget julkort månne?


Fotograf: Albin Wikstrand-Kropp

jeg er en dinosaur i det førlovade land

De här fina drinkarna med någon slags lime i bjöds på det jobbet jag gjorde igår. Fick aldrig chans att smaka men de såg riktigt goda ut.


© Lisa Wikstrand

I eftermiddag drar vi till "det førlovade land". Vi hoppas på att det blir minst lika trevligt som förra året... Bildkavalkad kommer på söndag!

världens bästa man...

... är min! Efter träningen med Johanna kommer jag hem till kvällsmat uppdukat i vardagsrummet, te, tända ljus, ciabatta i ugnen och det bästa av allt; en grillad kyckling! Han är allt bra min (blivande) man.


© Lisa Wikstrand

note to self:

sluta ha halvfulla 0,5-liters temuggar ståendes vid datorn. slutar sällan bra. plus att utspilld dagsgammal te med mjölk luktar inte så fresh. försök komma ihåg det nu. been there done that, några gånger för mycket.

herre min sko!

Fy vad trött jag är nu. Äntligen klar med dagens jobb! Imorgon väntar ett uppdrag som ska bli intressant... Kan bli roligt! Förhoppningsvis är det ett jobb som genererar nya jobb. Ska fylla fickorna med visitkort!

På Helsingborgs Dagblad när man jobbar en vecka kvällsskift har man uppdraget att ta bilden som kallas "Mörkt ute". Det kan ge grov ångest. Jobbet går ut på att dra ut på stan och se vad kidsen håller på med. Bilden ska ligga i fredagsbilagan och täcka en halvsida, med bara lite kort bildtext. Lite nöjes-aktigt så där. Ibland gör man det där jobbet med gråten i halsen för att man har bråttom och inte hittar en jävel som vill ställa upp på bild. Andra gånger hittar man personer som är bara så klockrena. De här två snubbarna blev jag väldigt glad när jag fick syn på.


Onsdag 25/6 2008 22:27 Sundstorget
© Lisa Wikstrand

enformighet...

Idag är lyser kreativiteten med sin frånvaro på mitt lilla kontor. Dagens arbete beestår av att skriva ett 50-tal fakturor och sätta ihop porträtt till dagisbeställningarna. Väldigt enformigt men P3 och en skål lösgodis är ett bra sällskap...

Inatt drömde jag att jag var höggravid och gick och väntade på att värkarna skulle sätta igång. När jag vaknade låg jag och kramade kudden i maghöjd... Nä det får nog vänta ett tag till.

Lillo nästan nykläckt 2006
© Lisa Wikstrand

regn hos mig

Tråkigt väder utanför fönstret idag. Och jag som tänkte ha lite spontan fotosession med bästa modellen Simon i eftermiddag.

Åkte till Malmö i förmiddags för att klämma lite på ett objektiv. Men jag  blev inte så impad och objektivet fick bli kvar i butiken. Tur det, nu har jag fortfarande råd att köpa julklappar! Kom precis hem från en liten springtur på stan där jag äntligen fick ut mina reklamblad om barnfoto. De fick fint mottagande av alla butiksägare så jag hoppas telefonen kommer börja gå varm snart...

Idag bjuder arkivet på en bild från Ängelholms hembygdspark där det spelades buskis i somras.

© Lisa Wikstrand

sommartidning

Jag försöker hitta shyssta bilder att publicera som ni inte sett förrut. Det är inte alltid så lätt. Men den här har jag inte visat förr och jag tycker väldigt mycket om den. I somras var jag på ringmärkning av tornfalksungar en bit utanför Allerum. Bygdens ungar var med och fick klappa. Det är sådana här jobb som verkligen är typisk sommartidning. Det här jobbet skulle förmodligen aldrig kommit med en måndag i november, men på sommaren råder undantagstillstånd på dagstidningar. Och jag gillar det oftast. Men när man för femte gången kommer på sätt-in-valfri-landsortsnamn-här-dagen känner man sig rätt less. Kanske blir en sån bild imorgon.


© Lisa Wikstrand

blablabla

Idag har jag nog fått mobilstrålning så det räcker för hela veckan. Jag o Lisa har nog pratat i 1 o en halv timme totalt. Först dagisbeställningar, sedan momsträsket och sedan massa bröllop! Lisa gifter sig i maj och jag har fått äran att fotografera. Längtar redan!


Coney Island
© Lisa Wikstrand

äntligen!

Fäääärdig!!! Gå in på bilder så ser ni mina ändringar. Mer bilder och lite annat upplägg.

Frågan är ju nu om man ska känna sig nöjd för idag och sätta sig och kolla på ett avsnitt Greys Anatomy eller jobba vidare och ge mig ut på stan och lämna utskick... Oh the choices I have to make...


Johannas brudbukett
© Lisa Wikstrand

bröllop!

Sitter och meckar med lite nytt upplägg på min bröllopshemsida och hittade den här fina bilden från mitt första bröllop! Med lite ny redigering blev den riktigt fin...


Helena & Davids bröllop 2006
© Lisa Wikstrand

om man skulle ta och blogga lite?

Idag har varit en fruktansvärt okreativ dag. Men sådana måste man ha ibland också. Nu på kvällen har jag suttit och drömt om en lokal. Åh vad underbart det hade varit att ha en alldeles egen lokal, med härlig soffa, fint skyltfönster, kanske en liten studio. Men jag har det faktiskt ganska härligt här hemma också. En härlig soffa har jag ju iallafall.



Coney Island, New York 2008
© Lisa Wikstrand

i arkivet

Jag och Lisa A gjorde ett jobb för ett år sedan för ett parfymeri. Bilderna blev faktiskt jättehärliga trots att det var första gången vi plåtade produkter. Vi ville få in naturilga kvinnor som kontrast till alla superretucherade tjejer i reklamerna. Den här bilden på Lisas goa mormor är en favorit.


årets julklapp!

Jag fixar den!


uppe med tuppen

Idag klev jag upp 5:50, det borde inte ens finnas ett sånt klockslag. Simon satt uppe och kollade valvakan. Lagom till jag satte mig med frukosten framför TVn höll Obama sitt segertal. Så himla grymt! Anledningen att jag var så tidigt uppe var att jag skulle iväg och göra ett jobb som krävde tidig start!

Den här bilden hade jag gärna förstorat upp men Simon tycker den är deppig... Okej. Jag kanske förstår honom. Lite.
Nu har vi iaf fått vår soffa såld! Wehoo!


© Lisa Wikstrand

"det är danskar i byn!"

När jag var liten var mitt favoritprogram allt som hade med Galenskaparna att göra. Jag kunde alla sånger i "Grisen i säcken", visste alla repliker i "Macken" och visste precis vad Claes skulle ha i sin Alvar Alto vas i "En himla massa program". Det finns nog få människor som uttalat orden: "Jag förstår inte varför Hannes dröjer...!" så ofta som vår familj. Jag får nog erkänna att jag inte fattade hälften av skämten, men åh vad roligt jag och mamma hade när vi kollade på de där sönderspelade banden. Förstår ni då hur lycklig jag blev när jag fick träffa Claes Eriksson för ett jobb i våras... Jag blev ta mig tusan lite starstruck.



ny soffa!

Efter en timmes kämpande och pustande och skruvande är den äntligen på plats! Välkommen vår nya familjemedlem... Kramfors!


sommardrömmar

Sitter och väntar på vår nya soffa som ska komma idag! (Ingen som är sugen på vår gamla?)Skulle egentligen gjort ett jobb nu på morgonen men det blev flyttat till imorgon bitti istället. Ganska skönt för då kan jag fixa lite rekvisita idag!

Drömmer om sommar och värme.


© Lisa Wikstrand

krutgumma!

Jag var på ett jobb förra vintern som handlade om en gympagrupp för kvinnor i Göteborgs förort. Det var något med deras vanliga lokal som hade gått fel, tror det var en brand eller något. Men de höll igång i en annan lokal istället. Hurtiga kvinnor som gympade på i den oglammigaste miljön någonsin. Den här söta lilla tant vägrade slappna av när ledaren släkte ner och satte på panflöjtsmusik. När alla andra låg och flämtade gjorde hon situps. Jag tror att hon tyckte passet var för mesigt. Jag tyckte hon var stencool.


© Lisa Wikstrand

vackra syster!


mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig

Idag blir det nog en fixardag med bränna skivor och annat småfix. Inget glam idag inte!! Inatt drömde jag att jag hade 150 kommentarer på bloggen när jag vaknade. Men med tanke på att jag har 20-30 läsare per dag är det väl inte så troligt. Men vilka är nI?

Pripyat/Tjernobyl 2008

© Lisa Wikstrand

det är något speciellt med musiker

De uppdrag jag gillar mest är porträtt på musiker. Jag vet inte varför, men det inspirerar mig. De här bilderna tog jag på Kristian Antilla för en intervju för Musiker Magasinet. Uppdragsgivaren ville ha bilder inne från studion, men jag kunde inte låta bli att gå ut och plåta lite också. De valde inte de bilderna men det gör inget. Så länge man är nöjd med det man skickar ifrån sig så är det bara en bonus om det blir bra i tryck också. Jag har försökt släppa förväntningarna på hur det redigeras in i sidorna.










© Lisa Wikstrand


Thank you Mr Fifty....

Jag tror aldig jag har varit  så nervös inför ett jobb som Hultsfred -07 när jag och Kalle Malmstedt skulle träffa 50 Cent. Jag var 20 år och hade jobbat på GP i en dryg månad. Ett par dagar innan vi skulle åka berättade Kalle för mig att vi kanske skulle få en intervju med den biffige lille mannen. Kul tänkte jag! På väg upp i bilen ringde de från skivbolaget och sa att det inte blev något. Nähäpp. Vi kom upp till Hultsfred och fick bo hos världens sötaste tant och gubbe. Jag ska aldrig mer bo i tält på festival efter att ha fått sova själv i dubbelsäng och duscha varje morgon. Lyx! Så på fredag eftermiddagen får jag ett sms från Kalle, det blir intervju ändå! Vid midnatt sitter vi utanför presstälten och väntar, fortfarande inte helt säkra på att det blir något. Till sist får Kalle och tre andra reportrar gå in. Kvar utanför sitter jag och fotograferna från DN, Expressen och Aftonbladet. Efter en stund raglar en full kille fram emot oss och ställer sig och pissar på tältet, förmodligen en halvmeter ifrån 50 Cent.

Sen är det vår tur att gå in. Vi ställer oss utanför öppningen till tältet och tjuvlyssnar lite på slutet av intervjun. En stor svart snubbe beodrar oss att göra oss redo, vi får veta att vi har en minut på oss med 50, att dela på... Vi kommer fram till att det är bäst att vi kör alla på en gång, istället för att ha 15 sekunder var. Just som vi ska gå in hojtar 50 att han vill träffa Ozzy innan han går på scen. Egentligen vill han ha 4 olika t-shirts, en för varje tidining men det blir inget av det. Så får vi äntligen gå in och jag är så nervös att jag nästan kräks. Inte för att jag ska träffa 50, utan för att det är så stor press på att det ska bli bra och gå snabbt. Jag får för mig att slå blixten upp i taket, men glömmer bort att det hänger 3 andra fotografer ovanför mig så när det är ungefär 20 sekunder (den stora svarta snubben står och räknar ner, 20 seconds!, 15 seconds!) kvar kikar jag på skärmen och bilderna är supermörka. Jag vrider på blixten och hinner få kanske 10 bilder till. Times up! En av fotograferna tar 50 i hand och säger: "Thank you mr Fifty!"

Bilderna blev ingen höjdare men jag var ändå stolt efteråt att jag fixade det! Tänk om jag hade vetat när jag tog examen att om exakt ett halvår sitter jag utanför ett tält i Hultsfred och väntar på att få träffa 50 cent medans en kille står och pissar på tältet där 50 befinner sig... Det är just det jag älskar med att vara fotograf. Man vet aldrig var man hamnar.


© Lisa Wikstrand

RSS 2.0