Okej jag får acceptera. Jag hinner inte sitta vid datorn, göra iordning bilder, skriva text osv... Bloggen får vila ett tag tills jag känner att jag hinner med. Dessutom känns det så trist att blogga om samma sak som man instagrammar. Ni får helt följa mig där så länge.


6 veckor!


mammaledig

Ojoj vad jag missköter stackars bloggen! Jag tänker liksom hela tiden att jag ska blogga ikapp, men jag tror inte att det går. Så nu kör vi nystart istället! Här hemma har vardagen börjat lunka igång. Simon är tillbaka på jobbet och jag och grabbarna håller ställningarna här hemma. Elliot är fortfarande lyxbebisen nr 1. Han gråter bara när han är trött och han sover jättebra på nätterna. Hu, man går liksom och väntar på ett bakslag...
 
Nu lovar jag att komma igång och blogga mera!
 
 
 

2,5 vecka

Två och en halv vecka. Ett helt nytt liv.
 

vardag

Det känns som att vi börjar landa lite i en vardag hemma på Hjämshultsgatan. Men att sitta vid datorn är långt ner på prio-listan. Sitter dock med ett gäng bilder som snart kommer upp här! Under tiden får ni njuta av den här godbiten.
 

finaste


målbilder update

Kommer ni ihåg att jag skrev om mina målbilder? MIn första bilden var att äta frukost hela familjen i soffan. Frukost är en liten helig stund för oss när vi sitter lääänge med stora tekoppar, gott bröd och massor av pålägg. Gärna ihop med en film eller ett avsnitt av nån bra serie. Andra bilden gav Simon ofta till mig när jag var ledsen eller trött: "Snart ligger han och sover på ditt bröst som en liten groda!" 

förlossningen

Igår blev Elliot en vecka, och herregud vad denna veckan har gått fort, samtidigt som att tiden rör sig i sirap. Så himla konstig känsla.  Tänkte skriva lite kort om förlossningen, jag vet att många av er uppskattar det!
 
Klockan halv nio på måndagmorgonen började vi klocka värkar. Vi ringde till förlossningen och de sa att vi kunde komma när värkarna kommit regelbundet med 3 minuters mellanrum. Klockan 12 var det dags att åka in och vid halv ett fick vi ett rum på förlossningen, då var jag öppen 4 cm. Jag fick uppspolat ett varmt bad och det var så himla skönt! Mycket lättare att slappna av i värkarna. Vid tretiden tyckte jag att det var lättare att ta värkarna stående och vi fick komma tillbaka till vårt rum och jag fick lov att börja med lustgas. Var nu öppen nästan 6 cm. Vid fyra tiden undersöktes jag igen och var då nästan helt öppen. Då tog barnmorskan hål på hinnorna och ganska snabbt ändrade värkarna karaktär. Fortsatte med lustgasen men kände att jag nästan inte kunde hålla emot att krysta. Så när jag väl fick lov att börja krysta vid 17-tiden var det som en befrielse. Men eftersom det gick så snabbt gick Elliots hjärtljud ner till hälften och en barnläkare tillkallades. Som tur var så var allt okej och jag fick fortsätta. 17:26 föddes vår långa grabb (52 cm och 3890 gr tung). Simon grät och jag låg mest bara och mumlade "hej min lilla skatt", lite chockad över vad som just hade hänt.
 
På det hela taget tyckte jag att förlossningen gick superbra, fram till krystvärkarna försökte jag fokusera på att andas och slappna av och det var verkligen toppen. Så fort jag spände mig, blev rädd eller skrek i lustgasmasken så gjorde det ondare! Känner mig så stolt över mig själv, Simon (som var fantastisk på att peppa och hålla mig lugn) och Elliot. Familjen Wikstrand!
 
första Elliot-bilden!

elliot william wikstrand

I måndags eftermiddag föddes äntligen vår son Elliot. Återkommer med fler bilder, men allt har gått superbra. Tusen tack för all uppmuntran och engagemang under min graviditet, har betytt så mycket!!
 
 

juli

Jahopp. Då blir det väl en julibebis då. Men som min syster Moa sa, det blir ju perfekt, då har vi alla fyra systrar varsitt juli-barn! Och det har faktiskt kännts fint att tänka på. Har samma onda sammandragningar som jag har haft de senaste veckorna men det blir inte så mkt mer än så. Försöker att inte känna efter så mycket, jag lär ju märka om/när det drar igång ändå. Jag o Simon försöker vardagslyxa så mycket som möjligt, varje kväll kör vi snordyr glass (Hägendaaz/Ben & Jerrys) med jordgubbar. Känns som bra uppladdning. Nu har han dessutom semester vilket känns så himla härligt, med honom hemma så kan man fokusera på annat. I går rensade vi ut källaren t ex, välbehövligt! Det lär ju vara max en vecka kvar utan bebis, känns bra att tänka på.
 
Och TUSEN miljarders tack för alla peppande kommentarer, det betyder SÅ himla mycket. Går in och läser här när jag känner mig nere och det hjälper. Tack, tack, t a c k !!
 

borta!

Haha till och med den lilla tickern här på sidan har tröttnat på det här. Bebisen är borta! ;)
 
Igår var vi på sista besöket hos barnmorskan. Istället för att boka in ett besök till nästa vecka bokade hon in oss på överburenhetskontoll nästa fredag. Har inte bebisen kommit då så tas ett snack om igångsättning som isåfall skulle bli ett par dar senare, eller i bästa fall samma dag men det är inte så troligt. Hu, jag hoppas verkligen inte att det behöver gå så långt men nu vet vi iaf att det som absolut längst är en dryg vecka kvar innan han kommer ut. Det ger mig både grov ångest (herregud, en dryg vecka till?!!!! Igångsättning?!!) och enorm lättnad att tänka på.
 

40+5

Fem dagar över tiden. Har tappat hoppet om en juni-bebis. Hade jag kunnat hade jag bara hängt av mig magen och fått vara vanliga Lisa ett tag eftersom ALLT kretsar kring magen nu. Asocial är bara förnamnet. Men även om det är tyst här så är jag desto mer aktiv på instagram, där heter jag fruwikstrand som ni kanske vet.


midsommarafton

Idag är det den 22/6 2012. Vårt beräknade förlossningsdatum. Men ingen bebis. Och det känns faktiskt... helt okej. Veckan som gått har varit jobbig. Varje dag man har vaknat med mage har kännts som att jag har misslyckats på ngt sätt, helt sjukt jag vet, men jag tror att många känner igen den känslan. Varje telefonsamtal med ngn förväntansfull på andra sidan har känns jobbig att svara på. Nä ingen bebis idag heller. Det är ett så konstigt tillstånd, att gå och vara beredd på förlossning när som helst och samtidigt vara beredd på att det kan ta två veckor till. X antal psykbryt (bland annat hos barnmorskan igår...) senare så kom jag till någon slags slutsats att det är helt okej att han inte har kommit än. Nu är det liksom ganska tveklöst att jag kommer gå över tiden och det känns faktiskt lite befriande. Nu lägger jag ner alla utdrivningsförsök, fokuserar på vila, lugn och kärlek och så får han komma när han kommer. Vi tar en dag i taget och försöker verkligen att fokusera på att det får ta den tid det tar. Det spelar ingen roll om han kommer imorgon eller om 14 dagar. För kommer ut det gör han ju förr eller senare.




fortfarande tjock...

Nope, ingen bebis här inte. Men nu gör jag allt jag kan för att skynda på den lille herrn. Simon rastar både mig, magen o Sixten på kvällspromenaden så jag hoppas att det kommer igång snart...

 


utsikt

Några svärord senare och finaste sängmobilen hänger uppe och väntar på att beundras av en liten mini-korv!


Fotograf Lisa Wikstrand

Marknadsför din sida också
RSS 2.0